John Green är mannen bakom förra årets snyftare ”Förr eller senare exploderar jag” och har även skrivit boken som ”Paper Towns” baseras på. Det var detta som gjorde oss på redaktionen nyfikna, och vi ville givetvis upptäcka och se om Paper Towns höll samma mått. Men Paper Towns är inte alls ett gråtkalas av samma kaliber, men ändock en väldigt fin och känsloladdad film om vänskap, kärlek och vikten av att våga jaga sin dröm, men också inse när jakten bör få ett slut.

Quentin är kär i sin granne, den mystiska och omåttligt populära Margo. Han har sedan länge gett upp hoppet om att det ska bli något mellan dem när plötsligt Margo en natt kryper in genom hans fönster och ber honom följa med på ett hämnarstråk. En tveksam Quentin ställer upp och finner till sin förvåning natten bli till den bästa i hans liv och ett hopp om något mer väcks i honom.Dagen efter är plötsligt Margo försvunnen. Tjejen som älskade mysterier har blivit till ett mysterium själv och hon har lämnat ledtrådar för Quentin att hitta. Han tar sig an gåtan och åker tillsammans med sina bästa vänner för att finna tjejen som han nu är övertygad om är hans livs kärlek.

Upplägget med plugghästen som förälskar sig i populäraste tjejen i skolan är välbekant och också något uttjatat. Det mesta överlag är ritat efter en redan befintlig mall och karaktärerna är även de ganska stereotypa. Man har sett detta förr alltså. Fast även om inget är särskilt märkvärdigt så tycker vi om det vi ser.

Filmens huvudsakliga frågeställningen och på sätt och vis även röda tråden genom historien – vilket är viktigast: resan eller målet? Vi själva tycker resan är det viktigaste.