Fotograf: Bertil Hertzberg

Ung Scen/Östs ambition för detta klassikerår är att undersöka och omtolka klassiska titlar och ge en välkommande ingång till teaterns värld. Detta gör dem i form av en ny bearbetning med sång, dans och nyskriven musik där de undersöker fantasins och vänskapens förmåga att hitta det. Tolkningen är fritt inspirerad av Frank L. Baums The wizard of Oz.

Först presenteras vi för Dorothy, Dorothy och Dorothy. En är ängslig och rädd, en kan inte koncentrera sig på tyskaläxan och en är, kanske i ordets mildaste bemärkelse, hjärtlös. Deras bekymrade tankar avbryts abrupt av en storm som för dem till det magiska landet Oz. Där träffar det Dorothy Gale, karaktären från L Frank Baums böcker och filmen från 1939.

Dorothy Gale upptäcker snabbt att hon inte är ensam om att vara Dorothy längre, enligt den här versionen av den klassiska och kända berättelsen. Fylld av avundsjuka gentemot hennes nytillkomna rivaler förvandlar hon dem till en fågelskrämma, en plåtmänniska och ett lejon. Deras karaktärsdrag tar över dem och jakten på en hjärna, ett hjärta och mod tar sin början.

Vi själva upplevde att timmen bara flög förbi, och att teatern var alldeles för kort, samtidigt som vi inte alls upplevde att respekten gentemot den klassiska berättelsen fanns. Dels var berättelsen helt omtolkad med fler Dorothys än den klassiska versionen, vilket gjorde en förvirrad i början av teatern, samtidigt som den ursprungliga Dotothy Gales upplevs som ond och elak. Vi tyckte inte heller att ljudakustiken var någon vidare, och att minsta lilla rörelse eller ljud från publiken störde, då man var tvungen att koncenterera sig djupt på att höra vad som sades i pjäsen för att i huvudtaget höra någonting.

Fotograf: Bertil Hertzberg

Scenografin består av skumgummitårtor och mashmallows i regnbågens alla färger. Skådespelarnas scenklädsel var sig lika och mycket välsydda, och vi fick en känsla utav att vi själva befann oss i landet Oz. Vi imponerades stort av skådespeleriet från Lisa Hu Yu som spelade rollen ”Plåtis utan hjärta”, och som verkligen levde sig in i rollen som plåtmänniska i varje liten rörelse. En annan som imponerade lite extra var Viktor Björkberg som hade det mest hektiskt med fyra olika roller och sex kostymbyten som han ensam skulle klara av utan hjälp. Han spelade Den gröna soldaten, samtidigt som han även hade två häxroller och så på sluttampen rollen som självaste trollkarlen.

Avslutningsvis saknade vi möjligheten att träffa skådespelarna efteråt, och möjligheten att fotograferas tillsammans med dessa och våra barn. En meet and greet aktivitet rekommenderar vi inför nästa familjearrangemang på Östgöta Teatern.

För biljetter och mer information: Östgöta Teatern.