Tjocktarmscancer

image2
Varje år får 58 000 personer i Sverige ett cancerbesked, 65 procent blir botade och många andra kan leva vidare med cancer som en ”kronisk” sjukdom. Därför finns en stor grupp i befolkningen som vet hur det är att leva med cancer.

Jeanette Sjöblom är en utav dem. Hon lever i dag med tjocktarmscancer som är en ibland det tio vanligaste cancersjukdomarna i Sverige.

Berätta gärna lite om dig själv och din familj, Jeanette.
Jeanette Sjöblom berättar att hon är ensamstående mamma. Hon berättar medan det lyser i hennes ögon om hennes 2 åriga dotter Cataleya, och hur hon nu kämpar med att komma tillbaka till livet. Jeanette är fortfarande sjukskriven, men har nu sakta börjat komma tillbaka till sitt arbete. Hon arbetar nu 25% på ett boende som handledare för personer med ADHD och dylikt, resterande tid försöker hon ägna åt sin dotter.

Hur kändes det när du fick beskedet att du hade tjocktarmscancer, typ 3?
Jeanette berättar att beskedet kom som en chock, hon kände sig ung och kände att hon levde hälsosamt. Allt började med magont och ett samtal till sjukvårdsupplysningen, därefter kom processen i gång ganska snabbt. Hennes hb visade 60 i stället för 120, och hon blev inlagd i 2-3 dagar för att leta efter kärlet som läkarna sa blödde, därav det låga blodvärdet.
Hennes dotter var bara 4 månader när beskedet kom, och beskedet tog på familjen hårt. Vissa nära och kära kom närmare, medan andra försvann.

Tog det lång tid innan behandlingen kom i gång? Vilken behandling fick du och hur kändes det?
Behandlingen kom igång direkt. En stor bukoperation och sedan 12 st cellgifter. Det hela tog nästa ett år. Cellgifterna slet hårt på kroppen och läkarna fick sänka dosen flera gånger. Cellgifterna var tuffa och efter att de var över så fick jag bygga upp kroppen från noll.

Hur blev du bemött av din omgivning?
Jag fick otroligt fint stöd av de flesta. För många var det svårt att ta in hur sjuk jag var, att det handlade om liv och död. Jag är tacksam för allt stöd jag fick men kände mig väldigt ensam, att det var svårt för andra att förstå.
 
Hur har kontakten med sjukvården varit?
Sjuksköterskorna var underbara, berättar Jeanette.  Det var bara en enda läkare som var jobbig, men annars kändes det bra. Det finns en jourtelefon som går att ringa dygnet runt, det kändes som en trygghet.

Hur har upplevelsen förändrat dig?
Positivt. Man tänker på ett helt annat sätt, och Jeanette berättar att hon lever på ett vardags skönt sätt. Det viktiga är inte att åka jorden runt, hoppa Bungyjump eller liknade utan att helt enkelt bara få vara med min dotter i vardagen. Små enkla saker som att gå till lekparken betyder så mycket mer.

Hur ser livet ut nu?
I dag så försöker jag komma tillbaka till en vardag samtidigt som cancern finns i bakhuvudet hela tiden. Risken för återfall är stor och jag måste kontrolleras regelbundet. Jag försöker njuta av livet och ta vara på dagarna samtidigt som det är tufft.

Har du några tips till våra läsare?
Jag skrev på Facebook och berättade direkt, var skönt att folk visste varför jag ”försvann” och slapp säga samma sak till alla. Jag tror det är viktigt att våga visa att du är sårbar och att det är tufft. Folk vill oftast att hjälpa till, men vet inte hur. Jag försökte vara tydlig om vad det var jag behövde. Jag tänker att personer vill en väl, precis som jag hade velat hjälpa dom om det hade vart tvärtom.

Vill ni följa Jeanettes fortsatta kamp emot cancern, så besök hennes blogg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *